Warnerbring, Östen – sångare, klarinettist och saxofonist

22 november 1934 –18 januari 2006

Warnerbring-portr-c-1955
Östen Warnerbring ca 1955

 ”Östen Me’ Rösten” är mest känd som schlagerartist och vissångare, men han inledde sin bana med att spela jazz på skoldanser i hemstaden Malmö. Som tonårig klarinettist turnerade han 1952 i södra Tyskland med trumslagaren Totty Wallén och hans Vilda Vikingar.

Därefter spelade han i Sigge Wassbergs orkester på Arena i Malmö och hos Gösta Tönne på Aveny i Helsingborg samtidigt som han prövade andra möjliga yrkesval, som försäljare och journalist.

 20 år gammal spelade han en kort tid barytonsax i Arne Domnérus orkester på Nalen i Stockholm, där han också fick tillfälle att sjunga. Därefter var han bland annat hos Ernie Englund samt ledde egen dansorkester en bit in på 1960-talet.

1954 sjöng han in sina första schlagerskivor, och några år senare blev han välkänd via televisionen. 1965 kom ”En röd blomma till en blond flicka”, som hamnade överst på Svensktoppen och snart följdes av flera skivsuccéer.

Han vidgade snart sitt register till att omfatta krog- och folkparksshower, bland annat i samarbeten med Ernst-Hugo Järegård och Cornelis Vreeswijk, och han var programledare i TV för det populära ” I morgon e de lörda’”, som 1979 direktsändes fredagskvällar från restaurang Bolaget på Grev Turegatan i Stockholm under medverkan av många framstående jazzmusikanter.

I början av 1980-talet drog han ned på takten till följd av hjärtproblem, flyttade tillbaka till Skåne och ägnade sig mest åt tonsatt poesi och visor, företrädesvis sjungna på skånska. Han avled under ett gästspel i San Agustin på Gran Canaria.

På flera sätt behöll Östen Warnerbring sin förankring i jazzen.

Han var en av de första i Sverige att sjunga med en jazzmusikalisk rytmik inspirerad främst av Frank Sinatra, och han omgav sig gärna med jazzmusiker (i folkparkerna på 1960-talet bland annat med en orkester under ledning av trumpetaren Rolf Ericson, där Gugge Hedrenius var pianist), och han vädrade ofta sin klarinett på ett sätt som visade, att han var en äkta jazzmusikant.

I början av 1970-talet gav han även ut en LP där han sjöng amerikanska låtar i svensk språkdräkt med instrumentala solon av några av våra främsta jazzmusiker.

Artiklar:

Stockholm – rena chocken!, Estrad 6/1962

 

Warnerbring-Osten
Östen med Lars Gullin