♥ Oya Sextett: Live

Signal and Sound (signalandsound.com)
Sebastian Bergström p, Elin Forkelid ts, Anna Högberg as, Niklas Barnö tpt, Konrad Agnas tr, Vilhelm Bromander b. Insp Glenn Miller Café, Stockholm, oktober 2018.

Live är en imponerande debut från pianisten Sebastian Bergströms Oya Sextett. På två vinyler inspelade live på Glenn Miller Café i Stockholm i slutet av 2018 lyfter gruppen förnämligt fram en musik som idag alltför sällan spelas. I ett större projekt har Bergström studerat musiken av några sydafrikanska musiker – Chris McGregor, Mongezi Feza, Dudu Pukwana, Louis Moholo och Johnny Dyani – som flydde apartheid under 60-talet. Efter några år blev de en högst levande del i den frodiga jazzscen som växte fram i London under 70-talet och som kretsade runt brittiska musiker som Keith Tippett, Evan Parker, John Stevens och skivbolaget Ogun, grundat av en annan sydafrikan, Harry Miller.

Det är de nämnda sydafrikanernas musik som Oya Sextett nästan uteslutande spelar. ”Hits” som Do It, The Bride och MRA radar upp sig på led och alla är de glada, livliga och utåtriktade låtar som svänger som attan. Sextetten lyckas också skickligt balansera mellan de oerhört medryckande melodierna och de intrikata improvisationerna. Det är en märkvärdig musik, här finns de klara jazzinfluenserna, men också inslag av sydafrikansk kwela med sin shufflerytm som utvecklades i städernas townships under apartheid och av hymner och swing. Det är i grunden en kollektiv musik, fokus ligger på rytmiken och de riffliknande melodierna där inte minst Vilhelm Bromander gör ett strålande jobb. Tematiken är ofta unisont framförd, men också delad där olika sektioner glider isär och spelar mot varandra för att sedan återförenas. Självklart finns utrymme för improvisationer, och i bandet med tenorsaxofonisten Elin Forkelid, altsaxofonisten Anna Högberg, trumslagaren Konrad Agnas, trumpetaren Niklas Barnö och nämnde Bromander finns goda resurser. Ändå är intrycket att improvisationerna hålls tillbaka något till fromma för tematiken. Det är fint arrat, inte väsensskilt från originalen men ändå sammanjämkade till att passa Oya Sextett. Det når inte upp till exempelvis originalet av Louis Moholos massiva Khanya Apho Ukhona från mästerverket Spirits Rejoice! från 1978, men att musiken lyfts fram ur glömskan är underbart. Man blir glad. Dessutom väldigt fint omslag av tjock kartong och med utvik designat av John Henriksson.

Magnus Nygren