Per-Åke Holmlander & Co entusiasmerade den polska publiken

[Best_Wordpress_Gallery id=”49″ gal_title=”Krakow”]

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet.)

Krakow Jazz Autumn
Krakow, Polen, 9-11 oktober 2017.

Krakowska Jesien Jazzowa, eller Krakows jazzhöst för den som inte är polsktalande, är en årlig jazzfestival (som i år hölls för tolfte gången) i Krakow som är utspridd över hela hösten (jazzfestivalen alltså, inte stan).
I år började den 9 oktober och det hela avslutas 1 december.
Totalt blir det 15 konsertkvällar varav nio är på Alchemia, som vore en av de allra bästa jazzklubbarna som finns om det inte vore så att de nio är de enda jazzkonserterna som ges i år på denna fina lokal (som är i en källare under kaféet).
Det som är speciellt med Krakows jazzhöst är att någon gång under hösten bjuder man (det vill säga Marek Winiarski som också driver skivbolaget Not Two) in en grupp som får möjlighet att repetera under några dagar, spela i smågrupper på kvällarna och avsluta med en större konsert med det inrepeterade materialet. Bland annat Barry Guy New Orchestra, Mats Gustafssons NU Ensemble och Ken Vandermarks Resonance Ensemble har gjort detta genom åren och de blev alla utgivna i fina boxar av Not Two. En gemensam musiker för alla dessa ovanstående konstellationer är Per-Åke Holmlander och i år var det hans tur att bjuda in tio vänner – Johan Norin (trumpet), Susana Santos Silva (trumpet), Tim Daisy (trummor), Julie Kjær (altsaxofon, flöjt), Anna Högberg (alt- och barytonsaxofon), Elsa Bergman (bas), Signe Dahlgreen (tenorsaxofon), Christopher Cantillo (trummor), Mikołaj Trzaska (alt- och barytonsaxofon, basklarinett) och Steve Swell (trombon).

Det blev två och en halv dagars repetitioner och två kvällar på Alchemia där vi fick höra två existerande grupper som började respektive avslutade: Parti och Minut respektive Inner Ear. Den första trion (med Per-Åke på tuba, Johan Norin och Christopher Cantillo), spelade låtar av bland annat Norin och Arthur Blythe inför en mycket entusiastisk publik (nästa chans i Stockholm, 17 november på Sångbolaget). Inner Ear är PÅH, Steve Swell, Tim Daisy och Mikołaj Trzaska (alla medlemmar i Resonance Ensemble när det begav sig) och de gjorde ett ösigt frijazzset. Däremellan fick vi höra ett par fina trumpet/saxofon-duos (Susana Santos Silva/Julie Kjær respektive Johan Norin/Signe Dahlgreen) och en saxofonkvartett. Trion med Anna Högberg, Elsa Bergman och Christopher Cantillo kändes som en självklart lyckad frijazztrio men jag tror de lurade alla när de istället körde ett lågmält set. Visst är det härligt att bli överraskad. Det som avslutade första kvällen var däremot en klassisk frijazzkvartett med Steve Swell, Tim Daisy, Elsa Bergman och Susana Santos Silva. Det var lysande, återstår bandnamn och färdigt för turné.

Och så var det avslutning med storbandet Carliot – It’s Never Too Late Orchestra – som då innehöll alla ovanstående musiker – i en ny lokal som heter Hevre (ett kafé även det, om än rymligare) med plats för drygt 100 skulle jag gissa. Och det var fullt och trångt. Publiken var blandad och mycket entusiastisk och bjöds på en svit som PÅH satt ihop av diverse låtar han komponerat under åren (den äldsta från sent 70-tal). Vi bjöds på lite storbandskänsla, en härlig tango och en hel del solon bland alla fina melodier.
Det var en mycket varierad svit och tangon fick nog hela publiken att le glatt. Mycket uppskattat.
Eftersom mer än halva gruppen har svensk anknytning kan man kanske hoppas på någon svensk konsert till sommaren.

Lars Jönsson