Nyberg, Gunnar ”Röjarn” – trumslagare

(1 april 1929 – 12 september 2007)

Gunnar Nyberg började tidigt spela trummor. Han var självlärd och sitt första speljobb hade han hemma i Gällivare Folkets Park med tonsättaren Bo Nilssons far, som spelade dragspel. Gunnar var då bara tretton år men hade fått tillåtelse av sin mor att vara med.

Han var alltså född och växte upp i Gällivare. Som mycket ung hade han hört West End Blues med Louis Armstrong och därmed var jazzintresset väckt. När han gick i skolan jobbade han extra som springpojke i en bokhandel som också sålde skivor, och där fick han ytterligare inspiration. Någon tid efter debuten med Nilsson började han med Kalle Bertlins orkester som också spelade i Folkets Park.

När han var i 15-årsålderna flyttade han till släktingar i Stockholm. De hade en affär och där började han också som springpojke. Samtidigt spelade han med ett lokalt amatörband. Arthur Österwall hörde orkestern och sitt första proffsjobb fick Gunnar 1947 med Arthur som fått engagemang för hela sommaren i samband med en utställning i Karlstad.

Det var på det jobbet han fick sitt smeknamn. När en låt skulle sluta spelade han i stället ett trumsolo på tio minuter. Då skrek Arthur, som inte ville ha några spontana inslag i repertoaren: ”Nu röjer Röjarn här!” Och namnet fastnade. Gunnar blev kvar hos Arthur under vintersäsongen 1947-48 då de turnerade runt i landet. Sommaren 1948 började han hos Sam Samson och med honom åkte han på folkparksturné. Året därpå spelade han med trombonisten Sven Hedberg som ledde en orkester på Skansen.

Under tiden hos Sam Samson blev Gunnar god vän med Gösta Theselius och de bodde även en tid tillsammans. De gick ofta till BRA Studio i Gamla Stan för att testa nya idéer av Theselius. Där spelade en grupp med bland andra Gösta, Stig Söderqvist, Leppe Sundevall och Gunnar i oktober 1949 in två låtar av Gösta: Ketopa (apotek baklänges) och A-tram (som bakvänt blir Marta, Göstas fru). Då var Theselius inspirerad av Miles Davies tubaband. Låtarna gavs ut på en 78-varvare av bolaget Gazell och i OJ kunde man läsa att Tesse skrivit ”ytterst avancerad musik” och ”av nykomlingarna är Gunnar ’Röjarn’ Nyberg den som gör bästa intrycket”.

1950 började han med Thore Jederbys sextett och på sommarturnén det året medverkade även Gösta Theselius i bandet. Gunnar fortsatte att turnera med Jederby även 1951 men våren 1952 gick han över till Simon Brehms band. Med Brehm fortsatte turnerandet runt landet, på sommaren i Folkparkerna på vintersäsongen till Folkets Hus och andra danslokaler. När Teddy Wilson på hösten kom till Sverige för en turné svarade Brehms band för ackompanjemanget, och då framträdde man också i Helsingfors och Köpenhamn.

Turnélivet fortsatte även sommaren 1953 men till hösten hade Brehm ordnat fast engagemang på Bal Palais i Stockholm, nu med Sonya Hedenbratt som vokalist. Hon återvände dock snart till Göteborg, och till sommarturnén 1954 hade Brehm engagerat en mycket ung Lill-Babs Svensson.

Att turnerandet inte var någon dans på rosor framgår av orkesterns spelprogram för juni: Hallstahammar, Riddarhyttan, Västerås, Örebro, Garphyttan, Hällefors, Orsa, Norrsundet, Gävle, Storvik, Junsele, Hörnefors, Lappvattnet, Munksund, Luleå, Kiruna, Boden, Sikfors, Vittjärv, Vännäs och Bjurholm.

Till hösten var man tillbaka på Bal Palais men inför sommaren 1955 hade Gunnar gått över till Carl-Henrik Norin, först för den obligatoriska turnén och sedan till Nalen för vintersäsongen. Där blev han kvar ett par år men sommaren 1957 spelade han med en grupp ledd av Georg Vernon och Jojjen Björklund.

Hösten 1957 startade han ett eget band och med det turnerade han sedan flera år med varierande besättning. Bland musikerna återfanns bland andra Stig Söderqvist, Jan Allan, Klas-Göran Fagerstedt, Lasse Bagge, Carl-Erik Lindgren och Torbjörn Hultcrantz.

Men 1961 hade Gunnar fått nog av turnélivet och av att vara kapellmästare. Han fick då jobb på SVT:s kansli som inköpare för ateljén, och där blev han kvar till sin pensionering. Men han slutade aldrig att spela utan dök upp i olika sammanhang som inhoppare och vikarie. Och spela gjorde han också i musikrummet hemma i villan i Nacka, där musiker som Tommy Koverhult, Stig Söderqvist och Claes-Göran Fagerstedt under många år träffades för att jamma.

Artiklar:

På omslaget, OJ 9/1956