Återskapad västkustjazz med Peter Asplund och dektett

Inför Mel Tormé är alla vokalister lärjungar. Han var begåvad med en överlägsen sångteknik, ett stort röstomfång och en osviklig swingkänsla. Och han var, vilket är lätt att glömma, en enastående uttolkare av texter.

Med åren fördjupades hans uttryck tycker jag (men kanske inte så många med mig), på samma gång som hans artisteri blev alltmer självmedvetet. Det fanns ett stort mått av glansfull uppvisning över Tormés sång, vilket gjorde den än mer oemotståndlig (falsettsången, de osannolikt långa sluttonerna…).

De inspelningar som Mel Tormé gjorde med arrangören Marty Paich på 50-talet har blivit klassiker – de är helt enkelt oöverträffade i sitt slag. Trumpetaren, och numera också sångaren, Peter Asplund och basisten Martin Sjöstedt har med sin dektett genomfört en kortare turné med transkriberat material från Tormé-Paichkatalogen, och kryddat det med en del annan musik i samma anda.

En söndagkväll i november besökte man Upplands Väsby. Det blev en upplyftande tillställning. Och allt förhöjdes av det utmärkta konsertljudet, som var både balanserat och distinkt.

Ingen kan förstås mäta sig med Mel Tormé, men det hindrar inte Peter Asplund från att oförväget och kärleksfullt ta sig an hans musik. Särskilt älskar jag att han tillägnat sig Tormés sångstil – en sorts, vad ska man säga, bel cantosång, som nästan aldrig annars hörs i jazzsammanhang.

Vi fick under aftonen en skön blandning av vokaljazz och instrumentala nummer. Vid några tillfällen slängde sig Asplund ut i scatsång, och han såg också nogsamt till att göra reklam för sin nya julskiva, bland annat genom att framföra Tormés The Christmas song.

Dektettens mission är ju att återskapa 50-talets västkustjazz, att få till den karaktäristiska blandningen av elegans och sväng och att få Paich täta arrangemang att klinga otvunget och luftigt.

Allt detta uppnåddes med råge. Peter Asplund berättade att bandmedlemmarna noga utvalts för uppdraget, särskilt framhöll han Jan Allan och Bertil Strandberg som stöttepelare (båda har säkert växt upp med denna musik), liksom den betydligt yngre trummisen Rasmus Kihlberg, som visade sig vara en alldeles lysande Mel Lewis, så att säga.

En sak skilde denna konsert från de gängse: mellansnacket. Peter Asplund bjöd på något så sensationellt som genomtänkt, kvickt och informativt prat mellan låtarna. Hans professionella och respektfulla sätt att bemöta en betalande publik på borde fler ta efter.

Text & foto: Jörgen Östberg

Peter Asplund-Martin Sjöstedt Dektett
Messingen, Upplands Väsby, 10 november 2013.

Fredrik Oscarsson, Jonne Bentlöv, Jan Allan tp, Petter Carlsson vhrn p, Bertil Strandberg euphonium tb, Amanda Sedgwick as, Klas Toresson ts, Björn Jansson bars, Rasmus Kihlberg dr, Martin Sjöstedt b, Peter Asplund vo tp.