Asp, Leif – pianist

(4 maj 1932 – 17 april 1973)

För den stora publiken var Leif Asp mest känd som pianisten i Hylands hörna och hos Povel Ramel. Han var ingen renodlad jazzmusiker, men enligt Putte Wickman som arbetade mycket med honom hade han ”ett fantastiskt sinne för improvisation och en melodisk och harmonisk uppfattning som var unik.”

Leif Asp var född i Göteborg där han bland andra spelade med Sven Sjöholm innan han 1952 kom till Stockholm för att utbilda sig på Musikaliska akademien. På kvällarna var han en flitig besökare på Nalen och andra ställen där det spelades jazz, och han deltog ofta i de jam sessions som då var vanliga. Samtidigt med studierna spelade han också med orkestrar som Thore Jederbys, Seymour Österwalls och Ernie Englunds.

1958 konsertdebuterade han på Stockholms konserthus med musik av Brahms och Stravinsky. Men allt mer av hans tid upptogs av underhållnings- och populärmusik. Han arbetade för radio och TV och deltog i början av 1970-talet ofta i kyrkokonserter med Putte Wickman. Från 1960 till 1968 var han kapellmästare för huvuddelen av Knäppupps revyer och därefter också ackompanjatör åt Povel Ramel i ”The PoW Show” 1969-70 och ”Karamelodier” 1972.

På skiva förekommer han flitigt med Povel Ramel. Som jazzpianist spelade han in ett par trioplattor i eget namn 1952 (då han också gjorde några plattor med danske barytonsaxofonisten Max Brüel) och 1958. 1969 var han med på en inspelning med Beppo Gräsman och 1972 med Putte Wickman.

Artiklar:

På omslaget, OJ 7/1955