Hasselgård, Åke – klarinettist

4 oktober 1922–23 november 1948

På 16-årsdagen fick Åke Hasselgård en klarinett av sin styvfar, häradshövdingen i Bollnäs. Tio år senare var han inte bara en av de främsta jazzsolisterna i Sverige – han hade dessutom spelat in skivor med några av de främsta musikerna i USA, lanserats som solist av sin stora idol Benny Goodman, och spelat med egen orkester på 52a gatan i New York.

Amerikansk press skriver om en ny jazzstjärna med en lysande framtid då han plötsligt, en mulen höstmorgon 1948, kastas ur en voltande bil och dör, bara 26 år gammal.

Av sådant skapas myter, och kring Hasselgård lever åtskilliga kvar ännu mer än 60 år senare. 1983 kom en dramadokumentär i långfilmsformat kring hans liv och död, ”Åke Hasselgård Story”, regi Jonas Sima. 1988 gjorde Bollnäs Jazzklubb en minnesutställning som även visades på Musikmuseet i Stockholm och på andra platser i landet. Till utställningen producerades också ett 32-sidigt häfte med bilder och text. Bollnäs kommun ger sedan 1990-talet årligen ett ”Hasselgård-stipendium” till en ung, lovande jazzmusiker med lokal anknytning.

Under Åke Hasselgårds levnad utgavs bara ett par dussin skivtitlar där han medverkade. Senare har hans diskografi flerfaldigats med privat- och radioinspelningar, tidigare opublicerat studiomaterial etc, och det finns ytterligare fynd som ännu inte givits ut.

Länge kom de flesta jazzmusiker ur arbetarklass och folkskoleorkestrar, men Sten Åke Henry Hasselgårds bakgrund var annorlunda; han tog studenten i Uppsala 1942 och senare en fil kand vid universitetet. Under gymnasietiden spelade han med gruppen Royal Swingers, som segrade i Orkester Journalens och Nalens amatörbandstävling hösten 1941.

Det ledde till skiv- och radiodebut året därpå. 1945 tog han paus i studierna för att bli professionell musiker i basisten Arhur Österwalls kvintett. Han skrev också artiklar om jazz, bland annat i OJ.

1946 ingick han i Simon Brehms kvintett, som spelade avancerad kammarjazz i Benny Goodmans anda med Hasselgård som klarinettsolist. Samma höst återgick han till studierna men fortsatte att framträda i radio, gjorde skivor med Brehm, Gösta Törner, Bob Laine med flera, och han valdes in i Expressens Elitorkester.

Efter fil kand-examen reste han i juni 1947 till New York. Han ”jammade” med en rad kända musiker innan han for vidare till Los Angeles. Där utvecklade han sitt spel i mer modern, bebopfärgad riktning under inflytande från bland andra gitarristen Barney Kessel.

I december 1947 spelade han in två 78-varvare för Capitol, som också var Benny Goodmans skivmärke; Kessel medverkade på gitarr och stod som kompositör till bluesen ”Swedish Pastry”, som blev det mest kända numret från Hasselgårds Capitol-session.

I början av 1948 började Hasselgård och Goodman att umgås, och från maj till juli lanserades Stan Hasselgard, som han nu kallade sig, i Goodmans nya septett. En kort tid senare repeterade han i New York med ett storband, spelade på 52a gatan med kvintett, där Max Roach var trumslagare, och hade planer på att etablera sig som jazzsolist och orkesterledare i större skala, när han så tragiskt rycktes bort.

Historiskt är Hasselgård en av den svenska jazzens stora, inte bara i kraft av sina framgångar utan också för det lysande klarinettspel, som hörs på hans inspelningar, och för den inspiration och självkänsla han skänkte svensk jazz.

Artiklar:

Svenskt stjärnalbum, OJ 9/1946

Vi glömmer honom aldrig OJ 1/1954

Cd:

Bob Laine & Gösta Törner with Stan Hasselgard, Stockholm Blues 1947 (Dragon)

Stan Hasselgard, Cottontop 1946–1948 (Dragon)

Stan Hasselgard, California Sessions 1948 (Dragon)

Stan Hasselgard & Benny Goodman at Click 1948 with Wardell Gray, Teddy Wilson (Dragon)

The Permanent Hasselgard, Stan Hasselgard 1945–48 (Phontastic)