Cirkeln är sluten för Bernt Rosengren

Bernt Rosengren Quartet
Plugged, Stockholm Jazz Festival, 14 oktober 2017.

Denna höst är det faktiskt 60 år sedan Bernt Rosengren debuterade på skiva, med gruppen Jazz Club-57. Bernt har som få andra musiker i Sverige spelat sig igenom decennier av jazzens viktigaste utveckling: hardbop, modaljazz, frijazz, världsmusik med gruppen Sevda och återgången till storbandsformatet på 70-talet … Men det är i det mindre formatet, där han också började, som han kanske bäst har kommit till sin rätt som den stora musiker han är – i Jazz Club-57 med bland andra den legendariska pianisten Claes-Göran Fagerstedt och sångerskan Nannie Porres, frijazzkvartetten med saxofonkollegan Tommy Koverhult och nu sedan snart 15 år tillbaka med sin nuvarande kvartett, som är en av de bästa han har haft. Låtarna som vi fick höra denna eftermiddag, på ett utsålt Plugged, var delvis de samma som när Bernt började, jazzklassiker redan då: Tin Tin Deo, Taking a Chance on Love, I Loves you, Porgy, An Oscar for Treadwill och som extarnummer These Foolish Things och man kan drista sig till att påstå att cirkeln är sluten för honom. Bernt hade dock ”hittat tonen” redan för 60 år sedan, men vad han bjuder på idag är en fördjupning och ett varmt och innerligt besjälande av dessa välkända och odödliga låtar.

Men allt detta kan naturligtvis inte göras utan hans medmusiker och jag har flera gånger tidigare framhållit hur idealiska de är för denna musik, Stefan Gustafson helt idiomatisk för stilen och traditionen och fin på ”citat” som hör musiken till, Hans Backenroth, absolut en basist i världsklass och Bengt Stark, kraft med förfining, alltid väl avvägt. Allt till en musikalisk organisk enhet. Som trio spelade de Paul Chambers Tales of the Fingers och kvartetten spelade också två av Bernts egna låtar: The Hug och Ever Blue.

Jazzmusik kan ju som bekant låta på så många olika sätt och det är inte alltid avgörande ”vad som spelas” utan ”hur det spelas”. Detta blir helt uppenbart när man hör denna kvartett och då spelar den ingen roll att låtarna är gamla och att musiken kanske låter som den gjorde förr.

Roger Bergner