En musikalisk resa i tid och rum med Jojje Wadenius New York Connection

Strax innan Kent Wennman presenterade bandet så nämnde han att vill man ha spänning i livet så ska man vara utomhusarrangör. Sen tittade han upp mot himlen där regntunga skyar och åskmoln frodades. Men arrangör, publik och musiker hade ändå tur med vädret. Och den elektriska urladdningen kom från rätt ställe, nämligen scenen.

Redan i februari nämnde gitarristen Jojje Wadenius att han skulle försöka få över sina amerikanska vänner Lou Marini Jr (sax, flöjt och sång) och Lew Soloff (trumpet). Ett tidigare försök hade strandat men nu lyckades det. Och denna trio tillsammans med Per Lindvall (trummor) och Lars Larry Danielsson (bas) bjöd på en minnesvärd konsert. Nämnas bör också det fantastiskt välbalanserade och krispiga ljudet.

Kvällen inleddes med att par riktigt svängiga låtar. Don´t Speak och Pick Up The Pieces. De följdes av Starmaker, ett stycke av Lou Marini där Marini anger en science fiction roman som inspirationskälla. Och visst har det hela mycket av science fiction över sig, skönt och svävande. Åtminstone så jag upplevde det. Första set avslutas med Joe Cool från Interloop-plattan.

Efter en kortare paus inleds set två med lite tekniskt krångel. Vad som först misstänks vara ett problem med Jojjes nya förstärkare visar sig vara en lös strömkabel. Och här bjuder Jojje på sig själv. Talar om att han i ett par seriösa sammanhang glömt vrida upp volymen på gitarren. Allmänt skratt från scen och publik. Överhuvudtaget så har humor och värme mixat med musik i världsklass varit ett genomgående tema för kvällen.

Det blev en kväll där de långväga gästerna briljerade och gav publiken mycket örongodis. Lew Soloff bjuder till exempel på en resa till Istanbul.

När besöket i Istanbul klingat ut fortsätter ändå hjulen att snurra. Jojje Wadenius säger: ”Den här låten känner ni säkert igen. I Blood, Sweat & Tears fick jag lira den två-tre hundra gånger per år. Det gör nåt åt känslan för låten. Enda sättet man kan spela den på är att arrangera om den, rejält.”

Och nog var den om-arrad allt, men den var kul att höra. Och titeln blev som Jojje sa: Hjul hjul glänsande hjul eller Spinning Wheel.

Som nummer tre i set två kommer en fantastisk version av Hendrix Little Wing. Versionen har Jimi Hendrix och Gil Evans skapat, men Hendrix dog tragiskt nog innan inspelningen gjordes. Jag vill ändå påstå att denna version är i klass med den från plattan Axis Bold As Love.

Som avslutning bjuds vi på lite blues, Jojje Wadenius låt Apartment 0145 (extranummer), samt Sweet Home Chicago med Lou Marini vid sångmicken. Marini försöker få med publiken på noterna och nämner att dom gärna får dansa också. Allsång blev det i alla fall.

Som sagt en minnesvärd konsert. Och riktigt roligt med alla glädjeyttringar från såväl gamla som unga.

I skrivande stund återstå två spelningar med Jojje Wadenius New York Connection: Göteborg den 14/8 samt Fasching i Stockholm15/8. Inget att fundera över, gå och lyssna om ni har möjlighet.

Text och foto: Hans Ivarsson

Parksnäckan, Uppsala 11/8 2013
Jojje Wadenius New York Connection