Mats Gustavsson m fl. – Tarfala


Recension från OJ # 2- 2009

En konsert i musikserien Nya Perspektiv i Västerås som ursprungligen spelades in av Sveriges Radio och nu görs tillgänglig av Barry Guys egna skivbolag. Vilket är mycket trevligt för detta är improvisationsmusik präglad av en oerhörd energi och spelglädje. Kanske någon uppfattar detta som knepigt eller underligt ibland, men mest dras man med av den musikaliska urkraft som musikerna utvecklar. Samspelet och kommunikationen mellan musikerna är påtaglig vilket ger ett ständigt flöde av idéer och kommentarer som länkas samman till en föreställande helhet.

Mats Gustafsson spelar sin tenor och sin barytonsax med våldsam intensitet, vilket blir väldigt bra när han är ensam blåsare som här. Barry Guy spelar bas i mer konventionell mening med stor idérikedom, samtidigt som instrumentet ibland låter mer som en gitarr eller något mer svårbeskrivet. Raymond Strid utvecklar sitt patenterade slagverksspel, där accenter och ljud i allmänhet rullar på i en sammanhängande ström. Fri improvisation som ibland styr in mot melodifragment som påminner om något som Albert Ayler kan ha spelat och mot slutet av intensiva Porphyr i en slags tung rockrytm innan det hela tar slut.

Tre musikpersonligheter som underordnar sig varandra och skapar helt lysande musik.

Tarfala

Tarfala – Taku – Icefall – Porphyr

Maya recordings MCD 0801/
via maya-recordings.com/ tid 66 min.

Mats Gustafsson ts bars fluteophone, Barry Guy b,