Rustanbandet spelade Gugge-arrangemang

Rustan Hedrenius hade ett 8-mannaband, som oftast spelade arrangemang av brodern Gugge. Efter Gugges död fortsatte detta band med ny pianist. Som repetitör anlitades Thomas Driving.

Vid denna konsert spelades det uteslutande Guggearr. Och tre låtar var dessutom Gugges egna kompositioner. I Strollin av Horace Silver spelade Thomas sitt ena solo på flygelhorn med flyt och auktoritet. Hans andra exekverades i slutnumret The Story av Hank Crawford. I övriga låtar spelades det solon av alla, fördelade relativt rättvist och självklart av ibland bara någon, några eller alla. Altsaxofonen (en vacker gammal Conn) ledde som brukligt oftast saxtrion med en ren och vacker ton. Göran spelade flera drivna och vackra solon. Vissa arrangörer t.ex. Ellington lät ju ibland barytonsaxen spela saxlead, med oftast spännande klangresultat.

Barytonsaxofonen spelades av en man som vanligtvis trakterar klarinett och tenorsax oftast i Sveriges Jazzband. Ribbing borde gärna ta med den näst största luren på Jazzbandets spel ningar också, men det blir lite mycket att kånka på kan jag tro. Nåväl, Erling imponerade riktigt rejält på mig.

Speciellt i ett nummer av Stanley Turrentine benämnt Soul Shoutin´ gick han igenom den verkliga ekluten. Arret är skrivet för barytonen som huvudinstrument genom i stort hela låten, och Erling sade vid sin presentation (han var genomgående huvudpresentatör) att detta nummer krävde sin man. Jag såg, hörde och beundrade.

Gunnars trombon har jag nyligen berömt i en annan recension. Det verkar på något sätt naturligt för denne långe (194) och muskulöse herre att också spela vitalt, mustigt och fantasirikt.

Vid flygeln huserade en man som numera regelbundet förekommer på Swejs. Hans von Eichwald är rutinerad så det räcker och gjorde sitt jobb på bästa sätt, men det är ju inte att begära att han på något sätt skulle spela som Hedrenius Brothers. Friskt och flärdfritt var det I alla fall.

Tenorsaxen vars utövare hade ett något säreget förnamn gjorde väl inte något extraordinärt storsolo, men fick saxtrion att vara välbalanserad I helheten, vars andre brassman Örjan gjorde verklig heder åt den väl valda och omväxlande repertoaren som bestod av 11 nummer varav Blues Of Sweden är Gugges pastisch på vårt lands nationalsång. Hans melodi Nordisk Hymn var också en vacker egensinnig sak.

Kompet var väl inte bandets starkaste sida. Jag hade svårt att särskilja bastonerna och trumspelet var väl lite I det försiktigaste laget, men inga utmärkande fel. Alla komp kan ju inte vara lika tajta och svängiga som t.ex. Sture Nordin/Egil Johansen eller Ray Brown/Buddy Rich. Sådana höjder når man ju inte så ofta, men ett så gott hantverk som gjordes denna dag tycker jag är värt att applådera.

Nalle Nilson

RUSTANBANDET
VÅRBY GÅRDS KYRKA 26/2 2011
ÖRJAN EKSTRÖM TP, GUNNAR LARSSON TB, GÖRAN ÖSTLING AS, MICHE SÖDERLUND ts, ERLING RIBBING bars, HANS von EICHWALD p, HANS CARLDÉN b, LASSE EDLER dr, THOMAS DRIVING REPETITÖR OCH SOLIST PÅ FLH.