Diverse artister: Jazz Antibes 1963

Bebop 6254 CD / www.bear-family.de / Tid: 58 min.
Dollar Brand Trio feat Bea Benjamin, Klaus Doldinger Quartet, Eje Thelin Quintet, Jan Wroblewski Quartet, Sarah Vaughan & Trio. Insp. 26-31 juli 1963.

Eje Thelin presenteras av festivalens konferencier: Nu blir det modern jazz! Från publiken hörs ett obestämt sorl som svar. Men Thelin (trombon), Ulf Andersson (sax), Lars Sjösten (piano), Björn Alke (bas) och Rune Carlsson (trummor) svarar de tveksamma med en rasande bra musik. Det är förstås live-stuk på det hela. Thelin rasar iväg med trombonen och Andersson följer upp riktigt fint på sin sax. Lyriskt, litet sprött, men hela tiden med fokus på förtätning. Delar av publiken applåderar överraskat, innan Sjösten kliver på med ett bestämt, pricksäkert pianospel, snabbt överlämnas stafetten till Alkes stråkbas, strödda visslingar och applåder innan Rune Carlsson låter trummorna mullra, inga applåder, men en snabb avslutning. Som ni ser ett konventionellt upplägg, men med finfina inpass. En pärla för Thelin-älskarna.

Men det är den efterföljande polska gruppen som visar var skåpet ska stå! Tenorsaxofonisten Jan Wroblewski kastar sig över Well You Needn’t med ett raseri som rusar upp och ner över saxen till Wojciech Karolaks snabba, punktvisa piano och Andrzej Dabrowskis explosiva slagverk och Roman Dylags trygga bas. Skivans absoluta höjdpunkt är ett faktum. Wroblewski river gnistor ur temat i fem minuter innan Karolak med fantastisk precision bollar runt det mot en ganska originell upplösning. Bara lyssna på hur slagverket och basen utmanar och lyfter fram solospelet – och njut. Till och med den ganska konventionella avslutningen görs med en bravur, som river ner applåder.

Det finns en höjdpunkt till på skivan: Dollar Brands trio med den sydafrikanska sångerskan Bea Benjamin i Prelude to a Kiss. För mig slår hon Sarah Vaughns generöst tilltagna akt med hästlängder i intensitet.

En samlingsskiva som håller och bjuder på rejäla musikaliska överraskningar.

Thomas Millroth