Joshua Redman

Joshua Redman, Fasching den 22 oktober 2008. Joshua Redman ts, ss, Brian Blade tr, Reuben Rodgers b.

Den 39-årige saxofonisten Joshua Redman gav på nytt en konsert för ett proppfullt och förväntansfullt Fasching. Senast besökte han Fasching under Stockholm Jazz Festival 2007.

Då som nu bjöd han upp till ett hejdlöst sväng trots en ganska trevande inledning i första set. Materialet denna afton bestod av låtar från senaste skivan Back East, som är starkt influerad av Sonny Rollins mästerverk Way Out West, varvade med nya, ännu icke utgivna kompositioner som kommer på skiva först nästa år. Redmans ljudbild förbinder traditionen med nutid. Han spelade ännu mera komplext och expressivt nu än när jag hörde honom senast. Timingen var sanslös. Hans styrka ligger i att han lyckas vara melodisk och tillgänglig samtidigt som han avfyrar sina svåraste tonfyrverkerier. Mångsidigheten som Redman besitter är kanske hans största tillgång som musiker.

Energin i trion – med Wayne Shorters fantastiska trumslagare Brian Blade och skickliga basisten Reuben Rodgers – var vilt sprakande, men det mest imponerande var kommunikationen mellan musikerna. Dynamiken växlade ständigt, trion svarade varandra på ett lysande chosefritt sätt som var tilltalande och medryckande.

Riktigt roligt blev det i Redmans egen komposition, den arabiskt-indiskt-doftande Zarafah, till vilken han hämtat inspiration från sin mamma, dansaren Renée Sherdoff. Redman lekte fram tonerna från sin sopransax och Brian Blade fick stretcha ut ordentligt och visa fina prov på sin enorma känsla för rytm. Tolkningen av Wayne Shorters Indian Song var en annan av kvällens höjdpunkter. Kreativiteten på scenen steg ju längre konserten fortskred och det är bara att konstatera att Redman tillhör de riktigt stora och mest spännande saxofonisterna på den internationella jazzkartan idag.