Succé när Karl Olandersson gästade GJO på Park Lane

GJO & Karl Olandersson, Park Lane, Göteborg, 5 maj 2025 

Vilken fantastisk trumpetare han är, Karl Olandersson! Det har han visat i många sammanhang och senast på måndagskvällen på Park Lane i Göteborg. Det blev en kanonkväll   tillsammans med GJO, Göteborg Jazz Orchestra, ett storband som bara blir bättre och bättre för varje gång jag hör dem.

 Hedemorasonen Karl Olandersson har hunnit bli 46 år. Han gick ut Musikhögskolan 2001 och var huvudlärare i trumpet där under några år, innan han valde att satsa heltid på spelandet. Karl är med i en mängd olika konstellationer: trion Trinity, sin egen kvartett, Stockholm Swing All Stars, Klas Lindquist Nonet och flera andra.

Göteborgsspelningen med Göteborg Jazz Orchestra (GJO), innehöll låtar från Olanderssons senaste album med kvartetten, nu givetvis med storbandsarrangemang. Karl satte tonen direkt med ett distinkt trumpetsolo i egna låten ”Simple As That”, där även Björn Cedergren fick komma till tals på sin tenorsax. I likaledes egna ”On Going” svarade Karl för ett flyhänt och inspirerat solo. Det ser så enkelt ut när han spelar men så är det med de bästa”The Groove Merchant”, som bl a gjorts av Thad Jones-Mel Lewis storband, var en av de få låtar som Olandersson inte skrivit själv. Låten är skriven i fyrtakt men hade nu arrangerats i tretakt med effektivt driv.

”Another One” var en ballad tillägnad Karls senaste dotter. Här hörde vi återigen ett känsligt solo av tenoristen Björn Cedergren, liksom av trumpetsolisten själv. Låten kryddades av oerhört fint ensemblespel av GJO. Det märktes att göteborgsmusikerna i storbandet inspirerades av mötet med trumpetgiganten.

”Donna Lee” av Charlie Parker avslutade första set i ett finurligt arrangemang för storband av Martin Sjöstedt. Olandersson briljerade med en kaskad av fantastiska trumpettoner. Jag noterade också ett solo av unge altsaxofonisten Ludvig Broman, som imponerar alltmer. Även Adam Ross stod för ett musikaliskt och tekniskt trumsolo.

Andra set bestod också mest av Karl Olanderssons egna låtar från senaste albumet; ”Blow” till exempel, där Karl trakterade flygelhornet suveränt med den lite rundare och mjukare tonen. Klassiska ”Stardust” har jag hört oräkneliga gånger; ofta framförd ganska själlöst men inte här. Klas Lindquist, bandkollega till Karl i Stockholm Swing All Stars, hade knåpat ihop det läckra arrangemanget och Olandersson och GJO inspirerade varandra till stordåd. Det klingade förträffligt.

Den fulltaliga publiken på Park Lane krävde mer och extranumret blev ”Darn That Dream”, den fina låten av tenorsaxofonisten Dexter Gordon. Även här hade Klas Lindquist arrangerat. Förutom utsökt trumpetspel fick vi höra Karl sjunga; inte så olikt Chet Baker. Man kan höra influenser från Chet Baker även i Olanderssons trumpetton. Det går också att spåra nyanser från Dizzy Gillespie och Miles Davis men framförallt låter det som Karl Olandersson – en världstrumpetare!