Don Cherry: Music, Wisdom, Love 1969

Finders Keepers (www.finderskeepersrecords.com)
Don Cherry cnt, fl, p, Karl Berger p, Anthony Braxton v. Insp Saravah studios, Paris, 1969.

Det kollektiva minnet av artisters karriärer sträcker sig sällan utanför de inspelade och tillgängliga verken. Den pågående trenden med att ge ut gamla och tidigare outgivna inspelningar är därför väldigt upplysande. Visst, många av inspelningarna var inte tänkta att ges ut, andra borde inte ha getts ut och ytterligare några ges ut under tvivelaktiga former. Hur än det är ställt med Music, Wisdom, Love med Don Cherry är vinylen en högst välkommen utgåva. Musiken är inspelad 1969 till en konstfilm av fransmannen Jean-Noël Delamarre. På bilderna, som spelades in två år tidigare, springer Cherry omkring på Paris gator och fäktas med statyerna i Notre Dame.

Den senare delen av 60-talet är en extremt kreativ period för Cherry. Som avantgardets självklare folklorist rör han sig prestigelöst mellan karaktäristiska, enkla och medryckande melodier – ofta framförda med olika flöjter – och abstrakta improvisationer. Denna skiva innehåller två versioner av det 15 minuter långa soundtracket till Delamarres film, en instrumental och en med en dikt om drakar, elefanter, fred och kärlek skriven av Cherry och läst av Anthony Braxton (!).

Inledningen överraskar med elektronisk noise som löper ut i en ensam kontrasterande flöjt. Från det ruggiga till det väna. Någon mer noise blir det inte men det är intressant att Cherry faktiskt experimenterar så mycket och så lyckat i studion under denna inspelning. En loopad trumpet dyker upp här och pålagda flöjter där. Stämningen är mystisk och öppen. Melodier dyker upp, upprepas, förändras, återkommer. Karl Berger visar vilken driven pianist han är med perfekt timing snarare än ekvilibristiskt utförande och musiken rör sig sömlöst mellan partier av olika instrumentering, duo som piano-flöjt, piano-piano, piano-kornett, flöjt-flöjt med mera passerar förbi, tillika några solopartiet. Tveklöst är Cherry i högform, lekfull men också lite mörkare än vanligt.

Magnus Nygren