Made To Break: Trébuchet

Trost (Plugged)
Tim Daisy dr, Jasper Stadhouders b, Christof Kurzmann elektronik, Ken Vandermark blås. Insp. april 2016, Minbal, Chicago.

Många skivor med Ken Vandermark har låtar med dedikationer, det kan vara musiker, men även personer inom andra områden. Det gäller inte bara med Made to Break (som är uppe i sju album) utan även andra band/konstellationer. Första låten på denna skiva, Hydroplane, är tillägnad Shellac, vilket fångar mitt intresse lite extra. En dimension läggs till när jag ser att det är Bob Weston, basist i Shellac, som spelat in och mixat skivan. Shellac, med Steve Albini som mest kände medlem, är ett hårt, minimalistiskt, indierockband med rötter i 80-talets mellanvästernscen. Och Made to Break är som bäst när musiken har en liknande, kompromisslös hardcoreinställning. När de riffar sig blodiga, som i delar av nämnda spår. Även på de andra två låtarna, tillägnade författaren och kritikern Susan Sontag och konstnären Kerry James Marshall, finns liknande moment. Bitvis bra även när de långa låtarna hittar ett mer abstrakt, filosofiskt drag — med Vandermark som ledsagare — men när intensiteten försvinner förlorar musiken sin kärna. Kurzmanns signaler, samplingar och ljudmanipulationer ger ett originellt inslag till bandets sound, men det är inte alltid lyckat. Fräckt när han blir som en andra blåsare, sämre när det är ljud utan någon särskild funktion.

PM Jönsson